Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter, en inventering av forskningen

[Balder]

Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter, en inventering av forskningen; (http://www.levandehistoria.se/files/rasbiologi_inventering.pdf)

Björn Furuhagen, Forum för levande historia, 2007, dnr 326/2006
(Bilaga 3 till regeringsuppdrag redovisat av Forum för levande historia 2007 03 30)

[Viking]

Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter, en inventering av forskningen; (http://www.levandehistoria.se/files/rasbiologi_inventering.pdf)

Björn Furuhagen, Forum för levande historia, 2007, dnr 326/2006
(Bilaga 3 till regeringsuppdrag redovisat av Forum för levande historia 2007 03 30)

Allvarligt talat så tyckte jag att det var bra att FN förbjöd den "forskning" som bedrevs på den tiden. Den hade ingen vetenskaplig grund då och har synnerligen det inte heller idag.

Att tillhöra den svenska/nordgermanska folkstammen är något som sitter i DNA och inte i skallens längd. :D

[EliasAlucard]

Finns en lång artikel om det här:

http://www.vof.se/folkvett/19921rashygienen-i-sverige

[EliasAlucard]

Rastänkandet i Sverige (http://www.student.nada.kth.se/~d95-nwa/rasII.html), bra omfattande artikel.

[Ulf]

Att tillhöra den svenska/nordgermanska folkstammen är något som sitter i DNA och inte i skallens längd. :D

1.Det var det ingen som trodde heller. Du tror att de hade klassificerat en dolikocefal aethiopid som nordgerman?
2.DNA:t ger upphov till skallens längd.

[Motörhead Remember Me]

Maja Hagerman


"I alla länder finns nationalmyter. Det är smått fantastiska historier om hur folken ”uppstod” och hur de byggde sina länder. Men nationalmyterna är också lite olika sins emellan och i det här sammanhanget sticker Sverige ut.
Ända fram i ganska modern tid vårdades här en nationalmyt som var av makalöst slag. Skolböcker, uppslagsverk och museer förmedlade en historia om att Sverige var inget mindre än Europas äldsta rike. Ett kungadöme vars rötter sträckte sig så långt tillbaka i forntiden att det förlorade sig i historiens dimmor någon stans runt Uppsala högar.

Men inte nog med det. Sverige var dessutom ett helt unikt land därför att här bodde ett folk som hade varit ett och detsamma sedan stenåldern. Genom sin förskonade belägenhet i Europas utkant hade Sverige besparats det tumult av krig och folkvandringar som hade drabbat alla andra länder.
Det bästa och märkvärdigaste med Sverige var alltså att svenskarna aldrig, under årtusenden, hade blivit utsatta för någon invandring av betydelse! Forskarna hade gjort mätningar på människoskallar från stenålder och jämfört dem med huvudmåtten på moderna svenskar. De hade visat att befolkningens skallmått hade förblivit det samma och att den ursprungligt rena nordisk-germanska rastypen alltså var intakt här.

Detta var också anledningen till att världens första statliga institut för rasbiologi inrättades just i Sverige. Det var en enhällig svensk riksdag som år 1921 fattade beslutet, och det skedde i en tid när man rätt allmänt i samhället var övertygad om att den unika svenska folkstammen måste skyddas från främmande inflytande.

Budskapet om den världsunika svenska folkstammen återfanns på många håll i Sverige ända fram till 1960-talet. I en lärobok i ”Medborgarkunskap”, som användes i skolorna under decennier, kunde man exempelvis finna det i själva inledningen i ett känslosamt stycke kallat ”Vårt folk”.
Dessa rader har alltså pluggats in med eftertanke av åtskilliga generationer av svenskar:
”Medan främmande folkhorder av varjehanda slag under årtusendenas lopp vältrat fram över den europeiska kontinenten och där åstadkommit en blandning av folkslag och folktyper, ha skandinaverna i sin avskilda del av världen bibehålligt sin germanska härstamning mera oblandad än annorstädes. Otvivelaktigt har detta vårt rena germanska ursprung haft och har alltjämt ett stort inflytande på våra samfundsförhållanden och vårt folks utveckling.”

http://majahagerman.se/artiklar/exponationaldag.html

Det rena landet – Om konsten att uppfinna sina förfäder


Till att börja med några ord som beskriver svenskarna i ett flitigt använt skolhäfte i ämnet Medborgarkunskap (som var en föregångare till samhällskunskapen). Texten är skriven av en inflytelserik socialdemokratisk skolpolitiker och ecklesiastikminister Värner Rydén, och den inleds med ett stycke som heter ”Vårt folk”:
”Svenskarna tillhöra den germanska grenen av den ariska folkstammen /…/ den germanska folktypen med dess resliga växt, dess ljusa hår, dess breda panna och dess blå eller grå ögon förekommer i vår tid ingenstädes renare än i de Nordiska länderna.”
Värner Rydén fortsatte med att förklara varför just svenskarna är hade förblivit så unikt rasrena: ”Medan främmande folkhorder under årtusendenas lopp vältrat fram över den europeiska kontinenten och där åstadkommit en blandning av folkslag och folktyper, ha skandinaverna i sin avskilda del av världen bibehållit sin germanska härstamning mera oblandad än annorstädes. Otvivelaktigt har detta vårt rena germanska ursprung haft och har alltjämt ett stort inflytande på våra samfundsförhållanden och vårt folks utveckling.” Det bästa med Sverige är alltså att här aldrig har varit någon invandring, om man får tro denna lärobok. Texten användes i decennier i den svenska skolan. Den trycktes första gången 1923 gavs sedan ut i åtskilliga upplagor ända in på 1950-talet (den reviderades inte förrän i 1959 års utgåva). Skolboken i Medborgarkunskap är ett av många möjliga exempel på vad som för inte särskilt länge sedan var en officiell sanning i Sverige. Idag är den officiella retoriken en helt annan, vilket man väl har anledning att vara tacksam för. Men egendomligt nog har denhär gamla rasläran, som är ett märkligt kapitel i svensk idéhistorien, samtidigt fallit i fullständig glömska.
Den här föreläsningen handlar om hur påståendet om de världsunikt rasrena svenskarna egentligen kom till. Rasläran om de unika svenskarna var en vetenskaplig skapelse med djupa rötter. Redan på 1800-talet hade svenska museimän, historiker, läkare och författare skapat bilden av svenskarna som ett folk med unik härkomst. Svenskarnas förfäder hade blivit undersökta ur alla tänkbara aspekter . Man hade efterspanat dem i sagor, dikter, konsthantverk, fornfynd, runinskrifter - och kranier. Redan på 1840-talet hade svensk skallmätning vunnit internationell berömmelse och arkeologer hade gjort häpnadsväckande fynd av skallar i gånggrifter från stenåldern.
Detta var en tid när fantastiska nationalmyter om folkens underbara härkomst utvecklades i många länder. Idag är det lätt att le åt alla dessa romantiska historier: Men man kan också fråga sig hur de påverkar oss nu. Kanske särskilt i Sverige där myten om folkets renhet kom att få skarpt vetenskaplig legitimitet och föras ut till allmänheten som ovedersägliga historisk-biologiska fakta. Inte bara skolbarn manades till eftertanke rörande sitt ursprung. Även bland politiker rådde en anda av nationell samling i denna fråga. Ja, man trodde så full och fast på detta att i början av 1900-talet att man också skred till handling. År 1921 enades riksdagsmän ur alla politiska partier om att inrätta ett rasbiologiskt institut här. Det var den första statliga inrättningen i sitt slag i världen och dess syftet var att slå vakt om nationens unika naturtillgång: folket.
Budskapet om den unika svenska homogeniteten framfördes på många håll. I skolans värld inte bara i ämnen som biologi, geografi utan kanske främst i ämnet historia. Det var ju det svenska folkets ursprung och härkomst som var själva förklaringen och berättelsen började i forntiden. Även i läroböcker från omkring år 1970 kan man fortfarande hitta ett inledande avsnitt om befolkningens ras, gärna illustrerat med ett foto på ett skelett av en stenålderskvinna från Barum eller Bäckaskog i Skåne som sitter hopkrupen i sin gravgrop och uppvisar en typiskt svensk skallform.
Rasläran förmedlades naturligtvis inte bra av skolan. Den återfanns i uppslagsverk, i radioföredrag och i folkrörelsernas studiecirklar. På Historiska Museet fanns ännu så sent som på 1960-talet en glasmonter med kranier från stenåldern där en långskallig germansk ursvensk visades upp bredvid en kortskallig same och en finne.
Vad människor fått lära sig i skolan kan de knappast själva klandras för. Men däremot kan vi i efterhand fundera över vilket arv sådan gammal ”lärdom” kan tänkas ha lämnat efter sig. Finns där ett eko som på något sätt ännu dröjer kvar i tänkandet? I all synnerhet kan man fråga sig vad det betyder att vi så eftertryckligt har glömt vad som en gång var en offentlig sanning. Vi har så att säga trängt undan det med sådan kraft att vi till och med har glömt att vi har glömt. Frågan är: Om man inte vet hur ett gammalt spöke ser ut, hur ska man då kunna känna igen gengångaren när man möter den?



---------- Post added 2010-05-12 at 07:23 ----------

Ulf, PTG m fl...

De rasrena stenålders germanerna, LOL!

[Balder]

Inte bara politiker utan kultureliten ställde sig bakom Herman Lundborg, chefen för Rasbiologiska institutet som hade starka nazistiska sympatier, bland annat då Anders Zorn, Carl Larsson, Selma Lagerlöf och Ellen Key. :thumbsup: :evilgrin:

Ingmar Bergman???